Öppna inte käften......

Varit i Laholm och rensat det sista. Inte det lättaste när man måste ha en massa barn med springandes :-S. Svärfar hade dock tagit lilla dockan över dagen så det var skönt.
Blir så less på vissa........Undrar ibland hur vissa tänker...eller om de tänker alls.Tycker inte man ska öppna munnen om man inte vet vad man pratar om. Finns ALLTID de som har de värre men vadå??? Jag bagatelliserar aldrig någon annans känslor. Man rår inte för hur eller varför man känner som man gör. Men det man känner är äkta.......
Skulle jag hoppa på alla som gnäller över att dem har det så dåligt ekonomiskt när man har 2 inkomster, låg hyra och inga barn tex??? När en annan kämpaar med kronofogden, har en inkomst, hög hyra och 6 barn att försörja??? Men trots detta finns det ju dem som har det betydligt värre än så. Men inte sjutton mår jag bättre för det!!!
Har en kompis som just nu har det jobbigt. Inte ekonomiskt...Hon har helt enkelt gått in i väggen.Hon har en underbar man, fantastiska barn. Stabil ekonomi och båda har fast arbete.....Då får hon höra att hon inte har något att gnälla för. Hon kunde haft både cancer och mist sina barn bla bla bla.........Hur fan hjälper det henne??? Skärp er!!! Minns ggr då jag tycker mycket och tycker att vissa är löjliga med sina bagateller till problem, men skulle ALDRIG yttra mig så jävla klumpigt. Man ska finnas där för sina närmaste , stötta, lyssna. Inte tvunget hålla med eller förstå-Men vara en riktig vän!!!! Det finns det dock få av....Tyvärr!

Nu ska jag förbereda för sängen för mitt Allt i Livet- Utan dem är jag absolut inget. Mina underbara barn. FÖr dem skulle jag göra Allt.

Kram på er alla-Även er jag spottat på nu i min blogg!

Nilla

SÅ mycket jag vill....

Nu har vi då ääääntligen flyttat HEM! Men det är med blandade känslor. Efter sommaren kommer jag inte att träffa Benne, Mille o Nicholas lika mycket längre. Känns tungt och otroligt jobbigt. Men vet att jag tagit rätt beslut. Efter 16 år i fängelse känner jag mig äntligen fri. Ni som känner mig förstår vad jag menar. Ni andra undrar säkert hur jag kan "lämna" mina barn! Känner ingen skyldighet eller någon anledning och definitivt inte något behov av att förklara eller försvara mig. Så långt har jag kommit i min 5 år långa process med mig själv att jag inte längre har någon anledning att förklara för alla andra. Jag vet med mig själv att jag gör rätt. Mår jag bra av att ha gjort detta beslutet? Nej, men känner mig tillfredsmed det. Det var ett beslut som var tvunget att tas och jag ångrar ingenting.
Nu kommer jag att lägga all min energi på att göra varje dag värt det beslutet och att se till att mina barn aldrig någonsin glömmer att jag alskar dem lika mycket fortfarande....oavsett vad vissa idioter säger till dem.

Är och kommer ALLTID att vara er mamma. Finns här för er 24 h om dygnet även om jag inte är lika nära längre. Är trots allt bara 3 och en halv mil bort...Inte så långt bort egentligen. Älskar er!

Mamma/ Nilla