SÅ mycket jag vill....

Nu har vi då ääääntligen flyttat HEM! Men det är med blandade känslor. Efter sommaren kommer jag inte att träffa Benne, Mille o Nicholas lika mycket längre. Känns tungt och otroligt jobbigt. Men vet att jag tagit rätt beslut. Efter 16 år i fängelse känner jag mig äntligen fri. Ni som känner mig förstår vad jag menar. Ni andra undrar säkert hur jag kan "lämna" mina barn! Känner ingen skyldighet eller någon anledning och definitivt inte något behov av att förklara eller försvara mig. Så långt har jag kommit i min 5 år långa process med mig själv att jag inte längre har någon anledning att förklara för alla andra. Jag vet med mig själv att jag gör rätt. Mår jag bra av att ha gjort detta beslutet? Nej, men känner mig tillfredsmed det. Det var ett beslut som var tvunget att tas och jag ångrar ingenting.
Nu kommer jag att lägga all min energi på att göra varje dag värt det beslutet och att se till att mina barn aldrig någonsin glömmer att jag alskar dem lika mycket fortfarande....oavsett vad vissa idioter säger till dem.

Är och kommer ALLTID att vara er mamma. Finns här för er 24 h om dygnet även om jag inte är lika nära längre. Är trots allt bara 3 och en halv mil bort...Inte så långt bort egentligen. Älskar er!

Mamma/ Nilla